Vingar



Ibland känns det som att jag föddes med vingar inbyggda i min själ,
kan inte finna någon ro det känns som jag alltid är på väg.
Rastlösheten biter och drar i mig,
även om jag vill stanna kvar här med dig.
Om jag lät vingarna bestämma hur länge skulle dom flyga då?,
och hur långt skulle dom nå?
Kommer något ställe någonsin att ge mig tillräckligt mycket ro?,
jag drömmer om en lugn och vacker plats där du och jag ska bo.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0